Korsfästelse (Cappella del Arena) – Giotto

Korsfästelse (Cappella del Arena)   Giotto

Liksom allt arbete i Cap dell’Arena, gjordes denna fresco av Giotto i tekniken ”buon fresco”, som involverar applicering av färg på våt gips. När de torkas bildar gips och färg en sammanhängande helhet, vilket gör det möjligt att bevara originalfärgen under lång tid. Det är riktigt att enskilda färger, särskilt blå, appliceras med ”torr fresco” – tekniken. En sådan yta är mer mottaglig för förstörelse, och fragmentet med jungfru Marias klänning är ett bra exempel.

Giotto är den första konstnären i den västeuropeiska målningens historia som bröt med medeltida konstens kanoner och introducerade element av realism i sina verk. I hans bibliska scener verkar människor som upplever levande mänskliga känslor. Men för hans moderna sofistikerade ögon i hans målning kan verka ”primitiva”. Det är verkligen långt ifrån fotografisk realism. Men alla konstfenomen förstås tillräckligt endast i samband med den historiska rörelsen.

Och för sin tid var Giotto den största revolutionären. Före honom regerade planet i målning; hans bildutrymme har blivit omfattande. Före honom var konstnärernas hjältar emblematiska; de fick individuella drag från honom. Före honom var målningen strikt funktionell; hans atmosfär var fylld med olika känslor. Giotto var den första som realistiskt skrev kläder med hjälp av veck, som om han beskrev en volumetrisk form dold under tyget. I detta fall kan några ekon av de byzantinska kanonerna höras i hans arbete. Således är de heliga karaktärerna i honom utrustade med nimbus som vittnar om deras val.

Giottos realism bygger på två pelare: det är den inre motivationen för karaktärens beteende och de yttre manifestationerna av de känslor som lockar personen. Utelämnar mindre detaljer, fokuserar han tittarens uppmärksamhet på meningsfulla gester och ställningar, skisserar figurer med en tjock, uttrycksfull kontur. Konstnärens färg är strikt och tyst. Han applicerade målar i stort och fritt och därmed ”skärpa” den linjära rytmen i hela bilden, vilket gjorde den mer dynamisk.