Den här bilden är en lovsång till Skaparen och den skönhet i världen som skapats av Honom. Landskapet här är inte bara en bakgrund, utan en slags bok, vars karaktär kan läsas – du behöver bara kunna läsa den. Huvudpersonen är Saint Francis av Assisi, en av de italienskas mest älskade helgon. Francis liv beskrevs mycket detaljerat i många tidskällor, och konstnären, som var angelägen om att fånga helgens bild, saknade inte information. Kanske är det därför som målare så ofta skildrade honom.
Saint Francis var son till rika och ädla föräldrar, en ljus framtid öppnade inför honom, men han bestämde sig för att ägna sitt liv åt Gud och tillbringade sina dagar i fattigdom och böter. Med tanke på helgens liv valde konstnärer vanligtvis för sina målningar scenen med utseendet på kroppen av Francis av stigmata – sår och upprepade de som Frälsaren fick på korset. Den här scenen är verkligen ganska intressant för målaren. Många experter tror att Bellini i hans bild också antyder stigmata. Men om detta är ett tips, är det väldigt slöjt. Det är mer logiskt att anta att St. Francis är uppenbarad för oss just i ögonblicket av bönekstas.
Giovanni Bellini visade sig framför allt som en mästare i ljus och färg. Berömmelse kom till honom inte direkt. Hans bästa målningar, till exempel Ecstasy of St. Francis, målades i början av 1500- och 1500-talet. Helgen som visas här är så liten i jämförelse med det omgivande landskapet att det verkar obetydligt, och ändå överförs hans mystiska glädje över den materiella världens skönhet till oss. När han tar bort träskor står han barfota på helig mark.
Bellinis intresse för ett lyriskt, lättfylldt landskap visar påverkan från de stora holländska konstnärerna: i Venedig, som hade starka handelsförbindelser med de nordliga länderna, orsakade dessa konstnärer verklig beundran. Bellini var utan tvekan bekant med holländska mästares verk och delade deras noggranna och försiktiga inställning till de minsta detaljerna i skildringen av naturen. I sitt arbete gav han en hög med stenar i förgrunden strukturell klarhet och fasthet, som om han skildrade en arkitektonisk struktur i enlighet med lagarna i vetenskapligt perspektiv.