Runt 1480 skrevs konstnären Hermitage Madonna with a Flower av konstnären Leonardo da Vinci, ett verk som i sig har ett nytt holistiskt koncept och representerar den första viktiga milstolpen på Leonardos kreativa väg. I sin lilla bild valde den unga konstnären ett av de mest populära motiven i den tidiga renässansmålningen – bilden av Madonnan i intima och lyriska termer, när temat för moderskap uttrycks enkelt och utan konst, utan komplexiteten i den ideologiska och visuella designen, som är karakteristisk för stora altarkompositioner.
Leonardo da Vinci har ännu inte uppnått full skicklighet mognad – detta återspeglas i den inte riktigt framgångsrika – för stora och ser något villkorade – formen på barnet. Ändå framträder Benois Madonna-bilden skarpt bland de Quentroventist-kompositionerna som ligger nära henne, där Madonnas bild verkar statisk, fryst inte bara externt utan också internt, eftersom det inte finns någon sådan öppen utströmning av känsla i dem som i den glödande glädjen i moderskapet till Leonardo Maria. Leonardo da Vinci introducerar i bilden motivet för spelet för den unga modern och barnet med en blomma. Det går inte längre än den linje som den lilla genren, vardags trovärdighet som är typisk för många 1500-talskonstnärer börjar.
Leonardo da Vincis livssannhet är en hög sanning, och enligt henne är bildspråket i den aktuella bilden mer generaliserat än i hans tidigare verk – den koncentrationen av visionen, förmågan att se lite i många saker som redan utgör funktionen Högrenässansen. Siffrorna av Madonnan och barnet, som fyller nästan hela bilden, bildar sitt utrymme med sin egen stora plast. Eventuella distraherande detaljer saknas.
I stället för en rikt detaljerad, mycket detaljerad Quatroventist-bakgrund finns det bara ett extremt lakoniskt motiv i dess uttrycksfullhet: ett fönster i en mörk vägg, som samtidigt visar att handlingen äger rum i det inre, och låter dig se en klarblå himmel bakom dess murar. I själva målningen, som inte gnistrar med ljusa färgglada effekter, istället för de florentinska oeniga, passivt matchade färgfläckarna, glider en känsla av en unik enhetlig ton.