Denna polyptyk befinner sig fortfarande i byggnaden som Rogier van der Weyden en gång skrev den, nämligen i skydd för det fattiga Hotel Dieu i Beaune, inte långt från Dijon. Inga dokument har kommit ner till oss som kan belysa historien om skapandet av detta magnifika och formidabla altarverk. Det första omnämnandet av det är från 1501. Man kan bara anta att Rogir började arbeta med målningen strax efter grundandet av skyddet och slutade när invigningen av skyddskyrkan, det vill säga år 1451
Grundaren av Orphanage Hotel-Dieu var Nicholas Rolin, den fantastiska förmögna kanslern i Bourgogne, vars lysande exekverade porträtt vi kan se på bilden av Jan van Eycks ”Madonnakansler Rohlen”. På polyptyklen ”The Last Judgment” finns också porträttet av Rolen – men på baksidan av en av de nio panelerna. Låt oss dock återvända till den inre sidan av altarstycket. I kompositionens centrum, på den största panelen, är Kristus i ära. Strax under – ärkeängeln Michael, som väger de dödas själar.
Den jungfruliga Maria, människans förbön, som ödmjukt bad Hennes Son att förlåta människor för sina synder, knäböjde till höger om Kristus. Både Kristus och de heliga runt honom sitter på eldmoln, under vilka den brända, döda jorden ligger som har avslutat dess existens. Blygrå himmel som sträcker sig till horisonten, å ena sidan upplyst av en glöd av helvetes eld. Där, till helvete, åka, gråtande, ovändiga syndare. I motsatt riktning sänds de rättfärdiga, utan att upphöra med att prisa Herren.
Ängeln möter dem vid portarna till Nya Jerusalem, ödmjuk och fridfull. När det gäller skalan och modet för idén om polyptyken ”Last Judgment” kan den jämföras med det berömda ”Ghent Altar” av Jan van Eyck, och det råder ingen tvekan om att Rogier leddes av detta arbete av hans stora föregångare.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)