I Rembrandts verk finns det ingen direkt protest mot den befintliga verkligheten; men det moraliska idealet för en person som avancerar och försvarar det i sitt arbete är objektivt det motsatta av denna verklighet.
Det var inte för ingenting som hans verk slutligen visade sig vara främmande för den holländska bourgeoisin som var samtida för honom, men det förblev obegripligt, ovärderligt av hans samtida. Om de tidiga historiska målningarna av Rembrandt är genomsyrade av barockens anda, börjar konstnären i den historiska genren från mitten av 30-talet få en annan karaktär. Sanna mänskliga passioner tar sig igenom yttre patos, allt mer teaterdrama, den ”fruktansvärda” händelsen ersätts av livets verkliga drama. Dessa nya funktioner syns tydligt i Hermitage-målningen ”The Descent from the Cross”, skriven 1634.
Night. Ledsen tystnad. En tyst folkmassa omgav ett enormt kors på vilket Kristus korsfästes. De kom till Golgata för att betala den sista skulden till läraren. Med facklarnas kalla ljus tar de bort hans döda kropp från korset. En av männen, som klättrar på stegen, drar ut naglarna som Kristus korsfästades på tvärstången; andra tar ner hans kropp; kvinnor förbereder en säng för resterna och sprider en stor tung duk på marken.
Allt görs långsamt, i respektfull och sorglig tystnad. Publikernas upplevelser är olika: vissa människor uttrycker bitter förtvivlan, andra – modig sorg och ännu andra – otrolig inspirerande skräck; men var och en av de närvarande personerna är djupt genomträngda av händelsens betydelse. Sorgen över den gamla mannen som accepterar den döda Kristus är obegränsad. Han håller det med en märkbar ansträngning, men mycket försiktigt, försiktigt, vidrörande vid kinden till den livlösa kroppen. Maria lider av sorg. Hon kan inte stå, tappar medvetandet, faller i armarna på de människor som försiktigt känner sig runt henne. Hennes utmattade ansikte är dödligt blekt, hennes ögonlock är stängda, den försvagade handen på hennes utsträckta hand hjälplöst vildnat.
Bilden fångar den djupa penetrationen, livets sanning. Endast överdrivningen av vissa rörelser och gester påminner om Rembrandts barocka hobby. För första gången i Rembrandts arbete uttrycktes tanken tydligt i ”Ta bort från korset” att stora livshändelser, allvarliga ödesprövningar, djupa och ädla upplevelser församlar människor. Bilden visar framväxten av nya trender i Rembrandts konst, förutser det djupa dramaet i hans senare dukar.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)