Målningen av den holländska konstnären Rembrandt van Rijn ”Batpianernas konspiration” eller ”Batavas ledare Julius Tsivilis” konspiration. Storleken på målningen är 196 x 309 cm, olja på duk. Som en symbol för Hollands nationella självständighet och medborgarskap, valde stadsstyrelsen i Amsterdam temat för Batavians uppror mot romarna, ett tema från holländarnas tidiga historia, för att dekorera galleriet runt konferensrummet i det nybyggda klassiska rådhuset.
Egentligen är målningen ”The Conspiracy of Julius Civilis” en historisk komposition som visar ledaren för den bataviska stammen, som ansågs vara förfäderna till holländarna, som under 1000-talet väckte folk till revolt mot Rom. Detta ämne föreslogs femtio år innan Hugo Grotius, efter berättelsen om Tacitus, för att stärka den republikanska nationella identiteten. Motsvarande exemplar presenterades redan i gravyrerna av Antonio Tempest i målningar av Otto van Veens, som troligen var bindande exempel för de åtta erforderliga bilderna. Beställning av ”Conspiracy” som Rembrandt fick 1661, efter Govert Flinks död, som skulle utföra hela cykeln.
År 1662 hängdes Rembrandts bild redan på galleriets sydvägg, i augusti samma år avlägsnades den på grund av förändringarna och såldes troligen av Rembrandt själv, i en beskuren stat. Orsakerna till avvisningen av bilden förblev oklara; Jämförelse med Tempest – och Veens-prover tyder på att det var en ”oförenlig motsägelse mellan Rembrandt-impulsen till deeroisering, en av de djupaste källorna till hans konst och renässans förhärligande.”
I vilket fall som helst är Rembrandts tolkning av konspiration i den heliga lunden, där ”chefen och adeln” samlade runt ledaren för Batavianerna Yuli Tsivilis, avger en högtidlig ed, verkligen långt ifrån heroisk idealisering. Rembrandt presenterar den ”barbariska ed ceremonin”, barbarisk i den ursprungliga meningen av ordet främmande och elementära, som den omedelbara verkligheten, som historiens levande sanning.
Rembrandt förmedlar uppkomsten och stämningen av det arkaiska, gripet av den revolutionära impulsen av kollektivet, det oärvade, snabbt växande våldet från elementära människor. Detta verk var båda en ironiskt frammedgjort ”antimålning” bland tidens restaurering och reaktion. Rembrandt håller sig strikt vid handlingen: den enögda Julius Civilis är klädd i gamla Bourgogne kläder, som här förstärker scenens elementär-arkaiska ljud.
Civilis breda, grova ansikte uttrycker en högtidlig upphöjd vildhet. Från hänsynslöshet till höjd finns det bara ett steg här – i den plötsliga ljusstrålningen längs bordet. ”Effekten av ljus förvandlar ed i Rembrandts bild till ett heligt mysterium.”
(1 votes, average: 5,00 out of 5)