Blå dansare – Edgar Degas

Blå dansare   Edgar Degas

”Blå dansare” betraktas som ett riktigt mästerverk, de tillhör också perioden med kreativitet Degas, när han skildrade de halvnaken figurerna av ballerinaer, upplysta av ett skarpt ljus. Den här bilden visar den redan färdiga föreställningen, slutet på den teaterföreställningen. Strålen med teaterstrålkastaren sträcker ett ögonblick figurerna i ballerinorna ur mörkret, ljuset frigör ritningen och tvingar figurerna att röra sig. Det är anmärkningsvärt att Degas inte färgar luften med ljus, hela hans handling är innesluten i en speciell miljö i den teatrala scenen.

Fyra dansare i bilden bildar en oskiljbar helhet, där deras plasticitet förmedlar idén om en harmonisk, harmonisk och utvecklande rörelse. Det är till och med svårt att säga om fyra balettdansare visas på duken. Detta kan vara figuren av samma dansare, men i olika vändningar.

I slutet av 1900 – tidigt 1910 bytte Edgar Degas från målning till skulptur. Han skildrade figurer av hästar, badare, ballerinor. I sina skulpturer sökte Degas också uttrycksfull överföring av omedelbar rörelse, skärpa och oväntad hållning och samtidigt visste hur man skulle bevara figurernas plasticitet och integritet.

Degas ställer sig själv omöjliga uppgifter, försöker hitta den omöjliga balans och harmoni mellan karaktärer, och leder alla krafter i sin talang till deras lösning. I sina tidiga anteckningsböcker skrev han: ”Du måste lära dig att memorera former och uttryck och aldrig rita eller skriva direkt från naturen.” Denna princip för hans Degas förblev trogen till livets slut.

Under sina mogna år började konstnären utveckla svår ögonsjukdom, men detta hindrade inte honom från att njuta av livets färger i New Orleans. Degas skrev om Amerika: ”Solskenet här är så starkt att jag inte kunde skriva någonting på floden än.”

Sedan 1891 är Degas helt inhägnad från omvärlden, läser inte ens tidningar. Han tar upp naturens skönhet och lever med sina gamla tankar. Degas visade sig vara en underbar student av de gamla mästarna, som ansåg att det mest väsentliga är ”att behärska och kunna förmedla det dominerande som måleriets harmoni bygger på”.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)