Att återberätta myten om Titan Prometheus, som stal eld från gudarna och gav den till människor, är inte särskilt nödvändigt. Denna myt är inte utan anledning en av de mest kända och älskade. bild
Prometheus har upprepade gånger inspirerat både konstnärer och författare, och sedan det tjugonde århundradet har hittat en solid plats i världskino.
Man läser om Prometheus plågor och förväntar sig ofrivilligt att de visas i en eller annan form, återgivna i nästa konstverk. På bilden av den franska konstnären Gustave Moreau finns det dock ingen plakat av naturalism. Bilden är snål och lakonisk i termer av det uttrycksfulla sättet som används av författaren.
Bakgrunden är gulbrun, färgen är mörk. Figuren av Prometheus är naturligtvis det semantiska centrumet för hela verket. Det faktum att det är nästan helt naken är inte förvånande – i Grekland fanns det ju en kult av den nakna mänskliga kroppen, dessutom var det den manliga kroppen. Ja, och Prometheus består magnifikt, i proportion.
Nej, han liknar inte en martyr, även de kedjor som Zeus beordrade att kedja gudarnas olydiga vilja till berget är inte synliga. Endast på vristarna gissas bojor. Från sidan är en örn redan surrande och förbereder sig för att plocka ut Prometheus lever. Och i det sistnämnda ögon fortsätter man att läsa den blivande beslutsamheten att stå upp till slutet och inte ångra sig någonting.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)