Porträtt av Theodore Dure – Edouard Manet

Porträtt av Theodore Dure   Edouard Manet

”… Många som tidigare tvekat nu går med. Till exempel Theodore Dure, som medger att han var orättvis mot målaren i sin broschyr som publicerades förra året. Oväntat föreslår Manet Dure att skriva sitt porträtt – för Dure är detta ett bra fall för att bättre förstå hur konstnären arbetar.

Efter att ha skildrat sin vän till sin fulla höjd – en grå kostym sticker ut mot en grå bakgrund – Manet, strävar efter en mängd olika ljusa toner – de borde bryta denna monokrom – introducerar flera element vars närvaro i bilden beror på rent plastmål. Bredvid modellen skriver han ett litet stilleben och gradvis berikar det mer och mer: under en pall med en granatfärgad kudde kastar han en grön bok; placerar sedan en lackerad bricka på kudden och på den en karaff med vatten, ett glas, en sked, en kniv; och täcker slutligen glaset med citron. ”Före mig,” säger Dure, ”processen att implementera hans instinktiva, organiska sätt att se och känna, pågick.” Manet avslutar detta arbete i början av sommaren, innan han åker till Boulogne, där han förväntar sig att spendera sex veckor att vila och ta sina händer så sällan som möjligt: han hade varit nervös för länge och var mycket trött. Fått ett porträtt som gåva, Dure är nöjd med duken och hänger omedelbart hemma. ”Detta är verkligen en målning!” utropar han. Dure vill på något sätt tacka Mane. Efter att ha tänkt sig ett visst trick skrev han till konstnären i juli: ”Du sätter din signatur på bilden på en upplyst plats, och därför får ditt namn omedelbart ögat.

Genom att känna mänsklig dumhet, och särskilt mot dig, är jag säker på att alla som kom för att se namnet ”Mane” börjar skratta och fördöma dig, inte har tid att uppmärksamma varken målningen eller den härliga lilla som presenteras här. Därför verkar det som om det vore bättre att överföra signaturen från den upplysta platsen, och kanske i allmänhet att ta bort den eller skriva i skuggan och mycket oläslig. På så sätt skulle du ge mig möjligheten att beundra målningen, dess målning. Jag kan säga att det här är Goya, Reno eller Fortuny. Då skulle jag avslöja hemligheten, och de borgerna som fångats vid betet skulle tvingas bita tungan. Tänk på mitt erbjudande. Att spendera de borgerliga är alla medel bra. ”Manet håller med: han skriver sitt namn upp och ner…”

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars (1 votes, average: 5,00 out of 5)