Resan till Bretagne, som Paul Gauguin gjorde 1885, spelade en enorm roll i att forma konstnärens egen stil. Den franska provinsen med sin inneboende romantik gav grunden för inspiration och sökandet efter nya uttrycksmedel.
Under hela sitt liv sökte Gauguin på evig varelse, intakt sanning och Bretagne, som de senaste resultaten av civilisationen, med dess enkla invånare och vardagliga bekymmer, ännu inte hade kommit in på, var det första steget i denna sökning. Då kommer det att finnas Martinique och naturligtvis Tahiti.
Idag vet alla det faktum att Gauguin var en motståndare till bilden av en rörelse eller dynamiska ställningar – allt måste ”andas” med fred och mätning. Det är därför alla hjältarna från mästarens verk är statiska och liknar monumentala statyer. Denna karakteristiska trend, som kommer att ligga till grund för enskilda sätt, Gauguin började tillämpa även i sin bretonska period, och ”bretonska bondkvinnor” är ett levande exempel.
De kvinnliga figurerna på bilden verkade frysta i tid och rum. Samtidigt tar konstnären medvetet heroinerna närmare varandra så mycket som möjligt och därmed kompakterar rymden. Stora figurer av bondekvinnor skrivs ut i enkla och tydliga linjer, Gauguin fäste mycket mer vikt vid färg.
Bakgrunden väcker uppmärksamhet – även om landskapet, byens pastoral, verkar, visar Gauguin igen i denna roll vikten av färg snarare än en riktig filmliknande likhet. För att skapa bakgrunden använder befälhavaren endast rena ljusa färger, utan skuggor och halvtoner, som enligt Gauguin förstör bilden. Som ett resultat uppträder bondekvinnor inför publiken, omgiven av en villkorad vacker värld, där allt är harmoniskt, färskt och färgglad.
Det kan sägas med tillförsikt att detta arbete är det första bland de andra, som kommer att ha en uttalad dekorativ karaktär. Genom att beundra mosaiken som en konstnärlig teknik, med rena färger som är speciella för den, enkla linjer och brist på perspektiv, skapade Gauguin just sådana målningar och avslöjade för dem kraften i färger och linjer så mycket som möjligt.
Idag är målningen ”bretonska bondekvinnor”, som visas i München, och fungerar som ett levande exempel på en ny blick på färg och möjlighet till färg.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)