Framför dig står målningen ”Pleasant Reading”, skriven av den irländska genmalaren George Bernard O’Neill. Konstnärens verk har alltid varit omgivet av temat barndom och allt som är kopplat till barnets förhållande till den omgivande verkligheten.
O’Neills målningar utstrålade naivitet, vänlighet och värme. Den senare kvaliteten berodde inte bara på de välvilliga teman för verken, utan också av paletten, som blev kännetecknet för alla George’s verk. Färgerna som författaren skrev var alltid inom palettens varma räckvidd – dessa är ockra, varmbruna, kadmium, gula, ljusa och dämpade röda, röda, etc. Liksom bilden som presenterades, blev alla O’Neills verk svärtade ut, med förstorade karaktärer.
Berättelsen liknade ett vykort, vars reproduktioner ofta användes som hälsningsmeddelanden efter ett tag. ”Trevlig läsning” – produkten är rörande i innehåll och ingenting mer. Konstnären ägnade sitt arbete åt det enkla ämnet att läsa en bok av en flicka. Det finns ingen djup mening i handlingen, men dess opåtrörlighet orsakar inte negativa känslor. Det vanliga perspektivet, placeringen av flickans kropp i stolen, en mycket enkel inredning och ouppmärksamhet till bagateller orsakar inte vördnad när man tittar.
Verket visar tydligt spelet av ljus och skugga. Den enda vita fläcken är den unga damens förkläde. Det uppdaterar den dämpade och monotona färgen på bilden. O’Neal gav hjälten med vackra funktioner och lakoniska outfit. Rumets inre är synligt i sammanhang – en bit av en vägg och ett fönster, en röd matta på golvet och en stor gammal fåtölj, en röd gardin. Möbler förtjänar uppmärksamhet. Detta är en massiv stolstol med klädselklädsel. Klädselsprydnad är mycket komplex och är en komplett tomt. Intressanta komplexa handtag och armstöd, rygg, utsmyckade ben av mahogny. Ordföranden förtjänar beundran för skicklighet hos 1800-talets snickare.
I allmänhet presenteras arbetet för dystert och orsakar önskan att tända ljuset i rummet. Författarens brev är för torrt och lite torkat. I målningstekniken för O’Neill finns det ingen ljushet och färskhet i penseldraget, som om befälhavaren avbröt en färg med en annan flera gånger.