Porträtt av Oswald Crell – Albrecht Durer

Porträtt av Oswald Crell   Albrecht Durer

Konstnären var bekant med köpmannen Oswald Krell förut, men han såg honom verkligen först när Crell dök upp i hans studio och ville beställa ett porträtt. Durer såg framför sig en lång, tunn man med skarpa drag i ett oregelbundet och ovanligt blekt ansikte. I de böjda och skiftade ögonbrynen, i vecket ovanför näsbron, fanns en enorm inre spänning, som Crell försökte dölja. En stor passion brände i hans själ – en törst efter rikedom, kanske, en obegränsad ambition.

Dürer skrev Oswald Crell nära ett öppet fönster, så att ljuset faller på honom från sidan. Dagen är mulen. När Durer skissade kände han omedelbart att hans modell inte visste hur han skulle sitta still. Tja, han kommer att skriva Crell, låt sin inre ångest kännas. Hur knäppt handen som täckte klädkanten! Även venerna är svullna.

Dürer skrev inte något rum eller möbler. Det röda bakom Crell är inte en vägg utan bara en röd bakgrund. Det bryter av och avslöjar landskapet. Landskapet syns inte genom fönstret, men som genom väggen. Konstnären ser inte honom, men han börjar se. En smal slingrande flod, tunna träd med svagt svängande grenar.

Det finns ingen fred i andan hos en person som placeras bredvid detta klara landskap. Den motsäger med sin inre spänning naturens tysta tystnad. Durer kämpade länge med Crells ögon och fann det sedan. De riktas åt sidan, mot något som vi inte ser och som den här personen tittar in i – ung, rik, stark, men plågad av inre törst, brinnande med en andlig låga.

Porträtt, när han var redo, slog Crell. Konstnären såg något i honom som han själv kände i sig själv bara oklart. Kunden berömde likheten, förundrade sig över konsten, betalade konstnären och lämnade och kände sig orolig i sitt hjärta. Och Durer skrev, innan han gav porträttet till kunden, sitt namn ovanpå och ställde in datumet: 1499

Betydande datum för detta arbete! Durer skrev ett porträtt av en ung tysk köpman och skrev ett porträtt av ett turbulent århundrade, som slutade och förberedde sig för att vika för en ny, ännu mer turbulent; skrev ett porträtt av Crell och skrev ett porträtt av den tid som de båda tillhörde – tid vid vändningen.