Lautrec arbetade mer och mer fruktbart. Han målade entusiastiskt bild efter bild – scener i ”Elise-Montmartre”, porträtt, etudier från dansare och klovner. På hösten målade han en stor bild – storleken på hennes meter för två: på cirkusarenan rider Fernando på hästkvinnan, och Monsieur Luoial, med en piska i handen, driver en häst. På den här bilden – bilden av mästaren, även om konstnären bara är 24 år! – kompositionen löses med djärvt och ovanligt, här tycktes Lautrec ha funnit sin egen formel, behärskat ”gipsmästaren”.
Efter att ha slutligen brutit med den naturalistiska överföringen av det synliga, med perspektivlagarna, liksom med upptäckterna av impressionismen, bestämde Lautrec, från japanerna vad han behövde, på sitt eget sätt rymden och överföringen av rörelsen med rytmens konturlinjer, mycket uttrycksfulla och godtyckliga. Hans stil bestämdes av färg Valery, underordnad bildens huvudton.
Åkaren i cirkus Fernando är en ung kvinna från en förmögen familj som, efter att ha förälskats i sin ridlärare, lämnat sin man och efter sitt yrke gick in för valv och jigging. Lautrec bad henne posera för honom i verkstaden. Skisserna som han skrev från henne gjordes på kartong med stora slag. I dessa verk kombinerade han Van Gogh-tekniken med mottagandet av Raffaelli. Metoden var att ett tunt lager färg utspätt med lösningsmedel applicerades på kartongarken med ett tunt lager. Kartong absorberade den och hon fick en matt struktur av pasteller. Med djärva, breda, separata streck registrerade Lautrec bakgrunden. När han arbetade i färg målade han med en pensel, så hans verk fick en skarp karaktär, vilket inte kunde hävdas av verk som lösts mer försiktigt med konventionella metoder. Lautrec utvecklade sin handskrift.
Av flera skäl är detta arbete ett landmärke i arbetet i Toulouse-Lautrec. För det första är detta hans första vädjan till cirkusens tema, som hade upphetsat konstnären sedan barndomen. För det andra är det hans första komplexa, flerfigurerade komposition, gjord på en stor duk. För det tredje är det i detta arbete som Lautrec avgörande från det impressionistiska sättet att skriva med ett brett platt penseldrag. Viss osäkerhet i prestanda är mer än lösas av bildens livlighet.
Cirkus Fernando öppnade 1875 och blev mycket snabbt en av Montmartres huvudattraktioner. Då var det en av fem permanenta parisiska cirkus. Senare fick cirkuset ett nytt namn – ”Circus Medrano”. Under detta namn dödades han på canvases av ett antal berömda konstnärer från början av 1900-talet.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)