Hav, är det vän eller fiende? Om du tittar på bilden av IK Aivazovsky ”Sea” ställer du dig själv denna fråga oavsiktligt. Jag har ofta sett havet lugnt, omgiven av en lugn tystnad, bevakad och brusande, kokande storm. Allt detta rörde min fantasi och förstärkte känslan av överlägsenhet av elementen över den lilla människan. Ville konstnären framställa något som med makt inte känner någon som är lika med honom? Eller visade han att han hänvisade till vördnad visade att havet är annorlunda? Eller kanske tanken var att visa att både folket och havet är redo att samarbeta fruktbart?
Människor är små framför honom, men det är också redo att bli mindre. Under klipporna, mindre än himlen, återspeglar nattens och dagens armaturer, bär fartyg på sina vingar. Otroligt nog är ordet ”hav” synonymt med ordet ”hav” på ryska. Således känner människor igen havets kraft, i en tid då det själv ligger på en nivå under marken. Det var denna skillnad som jag såg på bilden av Aivazovsky. Det verkar som det rasande havet nu kasta på stora stenar och tvätta dem för evigt. Men människor som sitter på stranden kommer det inte att röra, eftersom det inte försöker nå dem med sin kommande våg.
Det skadar inte havet och fartyget förtöjde nära stranden. Det lutar fartyget, kastar det från sida till sida, det spelas av det, som ett litet barn roas. Men gör ingen skada, släng inte på klipporna. Och denna garanti är månen som dök upp på grund av molnen. Hon, som mamma, tittar på sina grabbiga killen. Med sitt ljus lägger hon gränser för bortskämningen av djuphavet. Och även om bilden inte är skriven i ljusa och rika toner, verkar den varken läskig eller störande. Jag, liksom de människor som väntar på något på stranden, är redo att titta och titta på havet, inre berikad med glädje och glädje.
När en person förändras i humör, så lever havet och manifesterar sina känslor. Att det är snällt som katten snurrar. Hur tigern är rasande! Redo att hitta ett ”byte”, att plåga och få otroligt nöje från kraften som besitter, som styr och som orsakar rädsla. Men förutom skakning, slag och vördnad!