Hertiginnan av Alba kom från en gammal, inflytelserik och mycket rik familj. Hennes man, hertigen av Alba, blev bortskämd, inert, men väldigt utbildad, som älskade musik. Han såg på sin självvilliga, energiska, passionerade fru som ett styggt barn, och tillgivande förlåtande henne alla hennes egendomar och svik.
Caetana var väldigt vacker och lyste vid domstolen, mottogs nära av den kungliga familjen Carlos IV. Från det första mötet blev Goya kär i den unga hertiginnan, kärleken var ömsesidig och passionerad.
Förresten, nu talas det om att det är en legende att Feuchtwanger, som skrev den berömda boken ”Goya eller det svåra sättet av kunskap”, uppfann denna kärlek att det var som om en så vacker, bortskämd aristokrat inte kunde bli förälskad i den klumpiga, medelåldersa och inte så mycket berömda ännu konstnären. Men kärlekssätten är mystiska, och ändå har ingen förnekat det motsatta.
Goya skrev Kaetan många gånger och han gillade inte några av sina porträtt, han kunde fortfarande inte fånga, förmedla i sin bild den höjdpunkten, det lilla strecket som skulle visa den riktiga Caetana Alba.
I det här porträttet skildrade Goya hertuginnan mot naturens bakgrund. Försiktigt och noggrant skrev han landskapet, men på ett sådant sätt att han inte fångade ögat, men Caetana förblev ensam. Hon står stolt och ömtålig, med otroligt välvda ögonbrynen under svarta hårvågor, i en vit klänning med en hög midja, täckt med en röd halsduk och med en röd rosett på bröstet. Och framför henne – rolig, till absurditeten hos en liten vit raggig hund med samma roliga lilla röda båge på fotens baksida. Caetana med ett graciöst finger pekar ner där orden ”Goya-Caetana Alba” är skriven till henne, och denna gest tycks antyda att Goya själv för henne också är något som den här roliga hunden.
Goya lyckades inte, enligt hans åsikt, i porträttet återspegla den inre elden, den motsägelse av hennes karaktär, som så lockade till henne och samtidigt avvisade, orolig.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)