Lotto är en av de mest intressanta, mångsidiga och originella konstnärerna i italienska Cinquecento. Okända omständigheter i ordningens arbete. Kanske är bilden skriven på begäran av brorson till konstnären Mario d’Armano.
Den till synes typiska scenen för Lotto verkar vara ganska komplicerad ur en ikonografisk synvinkel, vilket ger möjligheter till olika tolkningar. Det enklaste är det som tolkar verket som en allegori om lycka: den ikonografiska strukturen av verket, förment skrivet i samband med bröllopet, motsvarar direkt den klassiska epitalam. Kompositionen domineras av figuren av Venus, vars huvud är krönad med en magnifik tiara med en bröllopsslöja. Skalet, kronbladen på rosorna, som tycktes ha fallit ner på sin sköna, och myrten är de klassiska symbolerna som identifierar gudinnan.
Andra detaljer i kompositionen är förknippade med kärlek och lojalitet: myrten girland och censer, det röda omslaget, murgröna. Cupid kikar genom en myrtkrans, vilket innebär önskan om fruktbarhet och ett lyckligt öde för facket. I förgrunden visas ormen, nästan osynlig bland fällorna av draperi som Venus ligger på.
Vissa tenderar att associera det med svartsjuka. Men enligt gamla trosuppfattningar var denna reptil en fallisk symbol förknippad med Moderjorden, och här är en allegori om lycka och fertilitet. I bakgrunden, bakom Venus-huvudet, lockar murgröna, sammanflätade med ett träd, uppmärksamhet. De viktigaste egenskaperna hos klättrande växter är att de är vintergröna och växer, ”kramar” trädstammar.
Murgröna var förknippad med manifestationer av kärlek och vänskap, och blev en symbol för lojalitet och evig kärlek. Konstnären kunde underbart visa Cupids djärva uttryck och sluhet. På huvudet av den trogna följeslagaren av Venus – en krans av myrten, vördade i forntida tider som en symbol för fertilitet. Denna tolkning stöds här av gesten från den gudomliga pojken, som markerar en lycklig och fruktbar förening.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)