Målningen ”Framtidens banderoll” är en av de mest betydelsefulla i Maitreya-serien. I denna duk skapar konstnären bara en ledtråd en känsla av närvaron av reservlandet. ”Efter att ha passerat fyra snökort i ökenhöglandet såg vi igen en framtidsbild.
I en dal omgiven av höga vassa stenar samlades tre husvagnar och stannade för natten. Vid solnedgången såg jag en ovanlig grupp. En flerfärgad tibetansk bild placerades på en hög sten, framför den var en tät grupp människor i djup respektfull tystnad. En lama i röda kläder och en gul hatt, med en pinne i handen, visade något för publiken på bilden och sa rytmiskt till förklaringen. Närmar oss såg vi den bekanta Shambala-tanken. Lama sjöng om de otaliga skatterna från Lord of Shambhala, om hans underbara ring, som har stora krafter. Vidare, pekande på slaget vid Rigden-Djapo, sa lama hur utan barmhärtighet alla onda varelser skulle förgås framför den rättfärdiga lordens kraft… ”, skrev NK Roerich i sina reseanmärkningar.
De sett har hittat en pittoresk utföringsform i filmen ”Framtidens banner”. I utkanten av öknen, omgiven av berg, bosatte sig en grupp tibetaner nära en sten med en tank. Människor är fascinerade av lama som berättar om det heliga landet och dess Lord. Ökenens sonorösa tystnad ökar den intima betydelsen av vad som händer.
För den yttre konturen av handlingen gissas djup esoterisk mening. Bildens sammansättning liknar en slags skål som bildas av steniga sporrar. Det krönas av ett vitt utrymme ovanför toppen av lila-blåa berg, som kan misstas för en molnig ås. Och kanske är detta en antydning till Shambhala-glöd, vars uppsägning är en ljus färgglad tank…
”Kamelklockor ringer. Långa ökenövergångar. En sång av Shambhala rusar över öknen igen. Det finns livlösa stenar och högar med stenar och de frostiga högländerna runt, men Shambhala tecken lämnar dig inte.” Bland sådana tecken är antika grottatempel, snidade högt i bergen. Deras resenärer träffades vid Sangju-passet, i Sikkim, vid Kanchenjunga. ”Vi gick märkbart uppåt mot en bergsström. Klyftan smalade gradvis åt vänster, de såg grottor flera våningar i det gula sandstenberget… Tillvägagångssätt till många grottor försvann helt. Ingångarna förblev höga, som örnar bon…”, noterade Roerich.