Målning av den franska målaren Nicolas Lancre ”Konsert i parken”. Storleken på målningen är 76 x 107 cm, olja på duk. En konsert är ett offentligt möte där ett antal vokala eller instrumentella verk utförs.
Enligt programmet får konserten namnet: symfoniskt, andligt eller ibland historiskt. En konsert är en musikalisk komposition skriven för ett eller flera instrument, med ackompanjemang av en orkester, i syfte att möjliggöra för solisterna att visa föreställningens virtuositet. Konserten, skriven för 2 instrument, kallas dubbel, för 3 instrument – trippel.
Vid sådana konserter är orkestern av sekundär betydelse och får en oberoende betydelse endast när man spelar. En konsert där orkestern har stor symfonisk betydelse kallas symfonisk. En konsert består vanligtvis av 3 delar. På 1700-talet kallades symfonin där många instrument spelade solo på vissa platser concerto grosso. Senare blev symfonin, där ett instrument fick en mer oberoende betydelse i jämförelse med andra, känd som symfonique concertante, concertirende Sinfonie.
Ordet konsert, som namnet på en musikalisk komposition, dök upp i Italien i slutet av 1500-talet. Konserten i tre delar dök upp i slutet av 1600-talet. Den italienska Corelli anses vara grundaren av denna form av konserten, från vilken konserter för olika instrument utvecklats på 1700- och 1800-talet. De mest populära violin-, cello – och pianokonserterna. Senare skrevs konserterna av Bach, Mozart, Beethoven, Schumann, Mendelssohn, Tsjaikovskij, Davydov, Rubinstein, Viotti, Paganini, Viet, Bruch, Wieniawski, Ernst, Servae, Litolf m. fl. En liten konsert där delar slås samman kallas concertino. Konserten kallas också akademin, där artisterna, både solo och i orkestern, är förstklassiga artister.