Oscar Claude Monet är en impressionistmålare, men först och främst en fransman från födseln, i sitt arbete hämtade inspiration från vardagen. Han kringgick inte de tråkiga vid första anblicken av verklighetsscener och tumult av karaktärerna i hans karaktärer. Men hans arbete ägnades främst åt enkla målningar och känslor av fred och lugn.
Monets talang för att förvandla tjock olja till en intrikad sammanvävning av utstryk gav sådana tomter ljusstyrka och rikedom. En sådan ödesmetamorfos överträffade duken ”Flickor i båten.” Det skrevs i slutet av 1800-talet med impulsiva torra penseldrag blandade med ett smidigt överlag av pigment, om vi talar om hjältarnas vävnader och hud. Hans färger är kalla och dystra, som talar om kvällens flodvandring. Men damen som gjorde kvällsfiske, sticker ut med vita fläckar av klänningar. Denna kontrast spelar in i författarens händer, utan att kräva ytterligare konturer och att spela ljus och skugga. Som vanligt är bildens tema förståeligt. Tomten inspirerades säkert av Monets landsbygdslandskap i Argenteuil på Seine-stranden, där han bodde efter att ha besökt Amsterdam.
Skillnaden mellan stads – och landsbygdslandskap imponerade konstnären och födde en hel serie floddukar. Dessutom uppmärksammade författaren särskilt mycket på flickorna i båtarna, och lila toner och ultramarin, på grund av den utvecklande ögonsjukdomen hos Claude Monet, har nu blivit frekventa gäster i hans målningar. Det verkliga livet utan utsmyckning och fantasiflöden mäts i ”flickorna”. Här är en buske över sjön, och närmare – en spegel med vatten. Och reflektionen av båten, och kvinnorna, och grönskapsdensiteten är inte tydligt.
Tvärtom, schematiska silhuetter här bor människor, det finns ingen tydlig gräns mellan planen, blommor av oljefärg ”skissade” färgglada blad på duken. Men man måste bara flytta sig bort från duken, och här är det! Mosaiken av fläckar utvecklas till en tydlig bild med ansikten, med fiskespön, med klänningar. Bildens blåa är en tjock fläck av solid skugga, och samtidigt tystnad och kvällsfred. Bekvämheten i arbetet absorberar impulsiviteten i stadslivet. Liksom ett svart hål av impresjonism drar ”flickor i en båt” sig in i kontemplationsprocessen, tvingas gå tillbaka, sedan längre och längre för att sätta ihop bitar av ljusa fläckar.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)