På bilden med titeln ”Tina” av författaren F. A. Vasilyev öppnas ett vinterlandskap framför oss. I mitten av bilden är vägen som en man med ett barn står på. Mannen lutade sig något mot flickan för att höra vad hon sa. Flickan pekar en penna framför sig själv, kanske vill hon fråga något från sin far. Hon pekar på en flock kråkor som har flyttat ner på vägen och letar efter något intensivt.
Det kan antas att brödsmulor kunde falla ut ur släden som just gått och kråkorna bestämde sig för att festa på dem. Överallt finns det fortfarande snö och snödrift, men redan här och där började det smälta, vilket indikerar att våren snart kommer. På det våta, med vägpölarna syns synliga spår av den nyligen passerade släden. Nära vägen finns en liten hög med avverkade trädstammar. Till höger för folket finns en liten sjö, som nästan helt har tinats ut, bara på vissa platser har långa istappar hängit ovanför den. Från snön kikar torra grå grenar av buskar.
I bildens djup finns en ukrainsk koja, från röret som en tunn ström av rök kommer från. På avstånd verkar det som om hon tycktes ha druknat i snön. Bakom kojan finns en björkodling, och på höger sida är en landning. Fleråriga granträd i plantering uppradade, viftande med sina långa toppar. Deras grenar är fortfarande lite besprutade med snö, som inte hade tid att smälta.
Himlen är helt täckt av mörka snömoln, och det verkar som att värmen aldrig kommer. Men den smälta snön ger hopp.
(1 votes, average: 5,00 out of 5)