Metafysisk inredning – Giorgio de Chirico

Metafysisk inredning   Giorgio de Chirico

Under första världskriget, 1917, tjänade de Chirico på sjukhuset i Villa del Seminario nära Ferrara. Där träffade han konstnärer när han gick ut i armén. Under dessa år skapade han sex målningar som utgör serien ”Metafysiska inredningar”, vars andra namn är ”Upptäckten av en enda man.” På duken – ett virvar av mycket naturalistiska avbildade kakor och en mängd mätanordningar: rutor, linjaler, ramar, kopplade i en mycket balanserad komposition. Till höger är dummyhuvudet, som liknar en tennisracket.

I förgrunden visas hyperrealistiska färgglada korkflöten. Befälhavaren kombinerar föremålen som visas på ett realistiskt sätt med schematiska skissbilder. Allt detta händer i ett mycket begränsat utrymme, vilket gör att författaren kan minska hypertrofisk perspektiv. Och den här gången verkar objekten helt inte relaterade till varandra. Dessa är symboliska tecken, sammansatta för att lösa författarens metafysiska problem. Den mänskliga närvaron indikeras av en mannequins knappt igenkännliga huvud.

Från att måla försvinner alla liv. Utrymmet är helt stängt, bara kakan som ligger på en plan yta skapar en bild på bilden. Allt blir bilden och det finns en känsla av oundviklig avskiljning från verkligheten. Det som brukade vara utrymme, förvandlades till ett gäng ramar, gons och ”bilder i bilder.” Vikt förvandlas till ren geometri – med undantag av flottören och dummyhuvudet. Vinkelplaner överlappar varandra och sig själva.

Ett typiskt inslag i dessa metafysiska bilder är frånvaron av logiska samband mellan objekt och starka perspektivförkortningar. Efter att ha skapat flera canvases från en serie så kallade metafysiska interiörer 1917 lämnar de Chirico detta tema och ändrar riktningen för hans kreativa sökning. 1960 återvände dock konstnären till långvariga experiment med en uppsättning objekt, medan han öppnade utrymme.